eellenb

Prestationsångest

Här i ridvärlden utsätts majoriteten av alla ryttare för prestationsångest. Alla har olika anledningar, det kan vara tillexempel att man är igenkänd och man Måste lyckas på dendär stora tävlingen, eller att man Måste klara att rida detdär dressyrprogrammet för att 'alla andra klarar det'. 

Jag har märkt att jag också utsätts av det. Man läser på många bloggar och hör från folk i ens närhet att de hoppade 120cm på den tävlingen, hoppade 150cm på träningen osv. Jag känner att jag också Måste klara av att hoppa 120cm, för att det är så 'alla andra gör'. Det är så helt fel att man ska tänka så, men ändå så gör man det. Man påverkas så himla mycket av samhället och hur det 'borde' vara. 

 

Jag kände mej som världens sämsta ryttare igår när vi knappt klarade att hoppa 1m. Jag kände mej som en dålig ryttare för att jag är Rädd för att hoppa över 1m. Jag vill också kunna hoppa 120cm. 

Jag vet att Bobby klarar det. Men jag sabbar det för oss pga min osäkerhet. Jag nästan tvingar mej själv att hoppa högre för att alla andra gör så. Det är hemskt. Men jag vill inte vara den som skuttar runt på 80 - 90cm på hoppbanorna för att jag inte vågar. Man blir så jäkla pressad av samhället och andra ryttare, utan att de ens vet om det. Menar absolut inte att det är någons fel, men jag vet att det finns fler ryttare här ute i Sverige som känner samma sak som jag. 

Att man Måste, bara för 'alla andra' gör det. 

 

Usch. Det är verkligen trist att det ska vara såhär, men det finns inte mycket att göra åt det. Jag vetinte hur jag ska komma över min prestationsångest, för jag vill så gärna hoppa högre hinder som många andra. Innan var jag totalt orädd för höjder, jag har hoppat 120cm på ett enda hinder med min förra ponny, men nu så vågar jag inte längre. Jag vågar hoppa 90cm, inga problem. Men när bommen ligger på 1m så blir jag nervös och rädd. 

 

Sen finns det de stor bloggare som är ute och tävlar för fullt, jag kan inte sätta mej in i deras situation när de ska in på banan och vet att läktaren är full med folk som läser just dennes blogg. Vissa bryr sig inte, andra tycker det är bland det jobbigaste som finns. Och det är det. Prestationsångest kan man få av vad som helst. 

I skolan, på gymmet, bland kompisarna. För man vill inte känna sig sämre än någon annan.

Man vill också kunna lyfta 90kg på bänken, kunna springa lika fort som alla andra. 

Jag tror vi behöver stötta varandra mer, berätta att det är helt okej att hoppa en bana på 75cm eller rida LB programmet i dressyr. Att man inte måste vara precis lika duktig som alla andra. Men jag tycker man kan ha det mer som ett mål. Jag siktar mot att kunna hoppa 120cm, någon dag. Verkligen försöka att inte tänka på de andra som redan kan det. Man får jobba och ta ett steg i taget. Oavsett vad det är man siktar mot. Ett steg i taget.

(Bilder lånade från Google)

Jag vet vad du menar...

Älskar att hoppa, men vågar knappt hoppa 90 cm längre på "nya" hästar, sitter jag på en jag kännt länge så klarar jag det, men jag vågar innerst inne inte..

Hej Ellen! vet precis vad du menar! har själv varit rädd för att hoppa högt men det är bara att öva, öva,öva och öva! ett steg i taget! Skit i vad ALLA andra tycker! det handlar ju inte om dom, det handlar om dej och bobby. Det tar ju tid att komma upp på högre höjder för det skall ju stämma med så mkt och det är bara att träna, träna ,träna som gäller! Tills det sitter och ni kommer dit så småningom, du får bara ha lite tålamod! det är bättre att göra RÄTT från början än att det blir FEL